Jag skrev tidigare kritiskt om nivån på komponenter till 80-tals Peugeot. En annan egenhet är ställskruvarna till bakhjulet. De fästs med plastpluggar som sitter i hål i gaffeländarna. Varför inte bara den vanliga gängningen?

Dessutom är lackeringen ganska ömtålig och att bättra den vita färgen med pearl-inslag är inte genomförbart. När ramen nu är ommålad solid vit så sätter jag ihop den med nya, nya franska delar, Huret och Mafac och styrlagret är klassiska Tange Levin. Trädgårdsskötsel får anstå.

Björn Johansson, med ett förflutet som elitcyklist, har kontaktat mig för att försöka få tag på en Crescent med Eddy Merckx-ram liknande den han använde 1987-88. För en cykel i bra skick utlovas bra betalning. Ramen bör vara 60 cm c/c. Kontakta mig på cykelhobby@hotmail.com så förmedlar jag.

Under många år höll jag ögonen efter en Alanracer, men de var antingen för dyra eller fanns för långt bort. Nu har jag inom ett år blivit förvaltare av två. Den senaste pryder startsidan och har dekaler från DBS.

Som jag skrev förra gången har jag fått möjlighet att komplettera uppställningen med svenska racercyklar med flera intressanta modeller. Riktigt gamla Husqvarna och Union hör dit och några udda märken som Brage, Rambler och Vauxhall.

I veckan besökte jag Conny Pettersson i Sköllersta. Conny förbereder nu Cykelhistoriska Dagen för CHFare som han varit värd för i många år. Han har en mycket stor samling svenska cykelbroschyrer och jag fick möjlighet att ännu än gång avbilda framförallt racermodellerna. Redan från 1890-talet ingick "landsvägskapplöpare" som en viktig del av sortimentet och stora och små märken hade flera racermodeller och ofta även banracer i katalogerna, trots att, som jag tidigare skrivit, det var si och så med tillgången till banor i Sverige. Men märkligt nog upphörde flera tillverkare med racercyklar efter andra världskriget. Det gäller främst Husqvarna och Fram (Josef Eriksson i Uppsala). Däremot gjorde Monark efter kriget en stark satsning på det segmentet liksom Nymans i Uppsala med sina märken Crescent, Hermes och Nordstjernan.

På bilden till höger syns den sista Fram-racern avbildad mot bakgrund av en inkallad cyklist som tär sin fältlunch ur kronans "snuskburk". Om han någonsin fick permis så kunde han inte cykla på tubdäck som var förbehållna eliten under krigsåren, utan fick nöja sig med träningshjul med betydligt tyngre standarddäck.

Peugeot cyklar från tidigt 80-tal är en blandning av gammalt och nytt. Man misstänker att man av kostnadsskäl behöll föråldrade komponenter som Weinmann 605 bromsar och Lightrace styrlager. Lightrace tillverkades inte av Stronglight som man skulle kunna tro utan av Gourgaud & Cie i Saint-Etienne. En annan traditionell detalj är den träplugg som skall rädda cyklisten om framgaffeln bryts i skarven mellan gaffelkrona och gaffelrör. Den tillverkades av hårdträ med benämningen cornouiller, från början avseende kornell som enligt myten användes för lansar i Alexander den stores armé. Att syssla med cyklar är klart allmänbildande.

Mitt tidigare antagande att Crescent sportcyklar från 80-talet (316, 317 och 318) har ramnummer enligt det danska systemet har nu bekräftats. Numret är stansat nertill på styrröret framåt och med hjälp av det kan man se tillverkningsåret. WAK står för importerat av Åge Krøll.

De flesta cyklar jag ägt har blivit ombyggda en eller flera gånger. Om jag har eller får tag på delar som passar bättre in i helhetsbilden eller förbättrar funktionen tvekar jag inte att byta. Väldligt få begagnade cyklar är helt "original" enligt någon katalog och även tillverkare och cykelhopsättare ändrade specifikationen ibland när grejor fattades. Däremot vill jag såklart inte göra ingrepp som skadar ramen och omlackering gör man bara i yttersta nödfall. Det ska i så fall vara en ram som tidigare är amatörmässigt omlackerad eller där det mesta av originalfärgen är bortsliten. Men även om man lackerar om är det inte nödvändigt att göra ramen plåtren, eftersom den hårda ungslackeringen är en utmärkt grund för övermålning.

Min gröna Schrøder som jag fick överta i slutet av förra året har nu fått mer passande hjul och lite andra ombyggnationer. Kanske monterar jag också ett par Bluemel skärmar liknande de som satt på tidigare.

Ännu är det kallt i magasinet så mekandet går på halvfart.

Tack vare Åke Stenqvist kan jag visa några intressanta bilder. Alan såld av ECI är av en senare modell än den på titelsidan. Ännu en snygg Miyata har fångats av Åkes kamera och en ganska ovanlig Tunturi blir första finska cykeln på Cykelhobby.

Frestelsen att försöka känna av cykeltrender och skåda i spåkulan eller rättare iPadden gör sig påmind igen. Jag skrev nyss om crosscyklar som inspiration för vår tids cyklar i form av "adventure bikes". Men genom att läsa diverse utrikiska cykelmagasin, vilket man lätt gör genom att abbonnera på en tidningstjänst via läsplattan, kan man se andra tecken. Den förhånade MAMILen är tydligen på utdöende och HIPSTERn som många trodde hörde gårdagen till verkar vara på retur. Hursomhelst så är inte kolfiberhojar det optimala transportmedlet annat än på slät asfalt och lycra är inte speciellt klädsamt när man hunnit få några årsringar runt kaggen. En mognare stil, mer avpassad till den urbana miljön, tar över och växlade hojar med stålram och styret lite högre än framnavet bevisar återigen sin attraktionskraft. Till det passar kavaj och chinos bättre och man kan slinka in på alla begivenheter utan klädbyten.

Referens: Cycling Active, Rouleur och inte minst Urban Cyclist.

Nu i vårtider är det många som funderar på att gå in för cykling på allvar och kombinera pendling, motion, och transporter med en ny cykel i stället för den gamla monarken i garaget. Tänk gärna efter en stund, den gamla monarken klarade alla funktionerna, men utan finess och cykelglädje. Men kommer den tänkta kombinationen av Volvo V70, jeep och Ferrari (översatt till bilvärlden) att göra det? Kanske är två eller fler cyklar ett bättre alternativ än den enda du kollat på för 15.000? Till skillnad från bilar är begagnat ett ganska riskfritt sätt att köpa cykel och med lite fantasi kan du få ihop ett drömteam för en rätt liten slant.

Det händer ganska ofta att jag får brevfrågor om hjälp att identifiera cyklar. Jag försöker svara även om det kan ta tid ibland och det även kan hända att ett och annat mail drunknar i floden och förblir obesvarat. Tyvärr är det så att det knappast finns några säkra svar. Äldre racercyklar byggdes oftast individuellt med olika utrustning och direkta årsmodeller kan man inte tala om. Efter 30 år har också mycket hunnit förändras genom byte av komponenter och ibland även omlackeringar. Men jag lämnar gärna en åsikt om det följer med en eller flera, lagom stora, bilder.1000x700 pixlar går att ta ner till ungefär 200 KB.

Vi vill gärna tro att utvecklingen går blixtsnabbt i vårt århundrade. Men ibland märks en tröghet att snappa upp trender. På mässan På två hjul en snöig januari 2007 ställde Cykellabbet ut två fina Alan cyclocross. Tidigare hade jag tänkt på cyclocross som en specialiserad form av självplågeri, kallt och lerigt. Men nu insåg jag att cykeltypen hade potential att få ett bredare användningsområde. När MTB blivit mer utpräglade terrängmaskiner borde en sådan cykel ta dess plats som all-roundhoj. Alla kan eller vill inte ha flera cyklar och de racercyklar för landsväg som branschen prioriterat passar inte för grusvägsutflykter eller vanliga cykelbanor.

Nu efter åtta år har jag ännu inte fått helt rätt, men att det går åt det hållet är uppenbart. Men det tycks inte som cykelhandeln i Sverige hängt med. I en nyutkommen katalog från en av våra större återförsäljare finns förutom ett otal rena racermodeller med priser på upp till 80.000:- inte mindre än nio modeller av tempocyklar men bara fyra cykelcross, alla i den högre prisklassen. Det borde finns utrymme för vardagsnära cyklar av denna typ, gärna med stålram, kanske mekaniska skivbromsar och Claris eller liknande komponentgrupper. De finns utrikes och kostar kanske hälften,

I veckan har jag gjort en modifiering av min Brompton som vid en hastig provtur verkar fungera som avsett.

Att rengöra smutsiga och stela kedjor har jag avhållit mig från. Kedjor till äldre racercyklar är inte dyra, man kan med fördel handla dem hos Biltema, så det är enklare att byta. Men till min Alan gör jag ett undantag för den kedja som satt på, osliten men med stelnad olja, visade sig vara en Wippermann Switch No. 110 som tydligen är en samlarpryl i sig. En annan kedja som dök upp nyligen är Sibeck tillverkad i Holland. De var en omväxling till Regina och Sedis.

Från Jan Almkvist har jag fått en bild på hans snygga Zunow. Om någon känner till vem som importerade märket är jag tacksam för den uppgiften.

Jag fortsätter med ännu en dansk, S.C.O Verdensmestercyklen.

Nytt år och riktig snö för första gången denna vinter. Jag har hyfsat till länksidan genom att ta bort inaktuella sidor. Det finns minst lika många sidor än de som jag nu har med som skulle platsa, men det får bli en senare uppgift. Just nu vill jag bara tipsa om Micke Francesconis blogg där ni kan läsa historien om de Visini. Missa inte heller Patrik Tegners nygjorda sida med flera nya bilder.

De danska cyklar jag fått överta den senaste tiden har påverkat en uppdatering av den danska sidan.