För att pressa produktionskostnaderna började Peugeot i början av 1980-talet att tillverka ramar utan muffar. Till skillnad från tidigare svetslödda ramar, som till exempel till äldre svenska racercyklar, så sattes ramramrören tillsammans med ringar med lödmedel ihop i jiggar. Lödmedlet smälte och rann ut i fogarna när man satte på gasbrännare (se bild nedan). Man måste då använda relativt tjockväggiga rör som kunde tåla den höga temperaturen. Men de tunga rören uppvägdes till del av att man sparade in på muffarna. På bilderna kallas rören Carbolite 103 vilket väl ska tolkas som Carbon (dvs kolstål) + lite. Senare användes en rörsort som kallade HLE. Gaffeländarna är utstansad plåt men har i alla fall fäste för bakväxeln från Simplex. Genom att dra bakbromskabel genom övre ramrör sparade man även in lödning av yttre fästen. Totalvikten för cyklar tillverkade på det här sättet låg runt 11 kilo.

Växelreglagen är av plast och liknar de från Ofmega. Ofmega gjorde även växlar av Delrin så något slags utbyte med Simplex förekom troligen. Även sadelstolpen från Atax är av plast, tjockväggig men ganska lätt. Vevparti är av fabrikat Nervar och bromsar Weinmann Type 500. Frikransen är den obligatoriska Helicomatic.