1924 hade racermodellerna ännu svart lackering men i slutet av 20-talet började man med Crescents kända orangea färg. Då övergav man också Crescents speciella vevparti med radialkullager som syns på bilden nedan. De har dubbla rader kulor och sfärisk löpbana enligt Winqvists patent från 1907.
Till skillnad från tidigare landsvägsmodeller har den här framåtlutande övre ramrör ett märkligt mode som förekom på flera svenska så kallade "helracer" ända in till sent 30-tal. Då hade Crescent övergivit den modellen sedan länge.
 |
 |
 |
Katalogbilderna ovan är från 1938 vilket torde vara sista året som modellerna 70 och 76 såldes. De ersattes året efter av modell 200.. Liksom alla svenska racercyklar var ramen på Crescent svetslödd med syrgas/acetylen-låga och mässingslod, alltså utan muffar. Det var ett verkligt precisionsjobb att löda tunna stålrör och rätt utfört blev skarvarna nästan släta så att bara lite efterslipning behövdes. Till vänster: Crescent från 1937-38 med L.A.M. bromsar och träfälgar |
 |
En Crescent av äldre modell med den mer gulaktiga färg som Crescent hade tidigare på 30-talet. Lägg märke till framgaffeln med sluttande gaffelkrona. Liksom på N:r 76 i katalogen är styret celluloidklätt vilket gav bättre ytskydd än den ömtåliga förnicklingen.
Tre Crescentcyklister tävlande för cyklelklubben Fyrishof, en utbrytarklubb ur IF Thor som bildades 1927. Den här bilden bör alltså vara plåtad runt 1930. Att cyklarna ser så mörka ut beror på att bilden är tagen med ortokromatisk film.
Dansken Henry Hansen blev världsmästare på Crescent 1931. |
