cykelhobby.com
 
 

Vevpartiet på antika cyklar

 
 

Cykeln var för hundra år sedan en tekniskt sett färdig produkt. En cykel från den tiden i bra skick är fullt duglig att använda och avviker inte anmärkningsvärt utseendemässigt. Jämför gärna med en automobil från 1920. Men det hindrar inte att vissa detaljer i konstruktionen kan avvika. Ett exempel är vevpartiet.

På tyska och österrikiska cyklar användes det så kallade klocklagret som kort sammanfattat hade inpressade lagerskålar (alltså inte gängade) och vevaxel med fyrkantsfästen för vevarna som fästes med spciella muttrar. Googla på "glockentretlager"! Denna konstruktion hade två stora nackdelar. Varje tillverkare hade i stort sin egen variant vilket gjorde reservdelshållningen besvärlig. Om man inte regelbundet demonterade och underhöll vevpartiet var det en problematisk övning att reparera det. Handstyrka och hårda ord och helst specialverktyg gick åt för att få isär delarna. Trots det behölls konstruktionen på tyska cyklar (läs DDR) in på 1970-talet.

På klassiska svenska cyklar användes oftast det så kallade Fauber-vevpartiet med vevarmar och axel smidda i ett stycke och lagerskålarna gängade i ramen. En mycket stark och faktiskt ganska lätt konstruktion som inte krävde mycket underhåll. Fauber var amerikanskt från början och kom in i landet med vågen av billiga amerikanska cyklar runt förra sekelskiftet. Men det fanns undantag som kan vara värda att känna till även om man sällan stöter på dem.

Husqvarna 1899

Husqvarna hade från början en konstruktion med kilbultar men från 1899 ett vevparti med delad axel som var ett slags korsning mellan klocklager och Fauber. Det användes på amerikanska Columbia och troligen fler av Popes märken. Veven hade en kilformad delning som senare av Husqvarna ersattes med en sned delning och då kalldes vevpartiet "Skandia".

Skandia 1912

En annan modifiering var att det låstes med en mutter på högersidan. Vid mitten av 20-talet ersattes Skandia av Fauber Special och Mikado. Den senare var Husqvarnas variant av "Mito" en av de tre typerna av infästning av vevklingan. De andra var Fauber Standard och Fauber Special. På Standard fästes klingan med fyra skruvar, på Special låstes den med en stoppklack på vevarmen. Det är den variant som vi är vana vid att se idag.

Crescent vevparti

Det fanns en annan variant på svenska cyklar som användes av Lindblads (Crescent) på från 1910-talet och en bit in på 20-talet, då jämsides med Mito. Det var en modernisering av det amerikanska vevparti man från början använt. Högervev och axel var en enhet medan vänster vev skruvades på. För andra Lindbladscyklar användes Fauber Standard eller Fauber Diamond. Crescent vevlager 1915 hade som finess radialkullager med dubbla kulbanor med 14 kulor i varje.

Kedjehjul Nymans

Den lagertypen och det speciella vevpartiet övergavs då det var dyrare och i praktiken inte gav mycket lägre friktion. I och med att Lindblads började ta Crescentcyklarna från Nymans i slutet av 20-talet utrustades de med en variant av Mito med Nymans typiska vevklinga som kom på Hermes på 1910-talet.

Fram vevparti

Den andra uppsalatillverkade cykelmärket Fram hade från början vevpartier med kilbultar. När man gick över till Fauber hade man en gängad kedjeklinga med både det vanliga stjärnmönstret och det som senare blev utmärkande för Fram, de böjda ekrarna som gav en slags blomform till klingan. Flera cykelmärken hade egna utförandet av kedjeklingan för att man skulle känna igen fabrikatet. Men i grunden var det samma Fauber. En avvikande design hade dock Rambler. När Alb. B. Öhman tog över tillverkningen i egen regi behölls det amerikanska vevpartiet och det tycks ha hängt med på vissa modeller till in på 20-talet. Snyggt att titta på men troligen dyrt att köpa in.

Rambler vevparti

 
 
Back