Diverse växelmekanismer
Växlar på cyklar har funnits nästan lika länge som cyklarna själva dvs från slutet av 1860-talet. Framförallt fransmännen experimenterade med många olika lösningar, men även i England gjordes många konstruktioner. Där blev baknavet med inre drev av planettyp (epicykliska) snart dominerande genom Armstrong, Eadie och framförallt Sturmey-Archer som kom med sitt treväxlade nav 1902. I Frankrike föredrog man de utanpåliggande kedjeväxlarna men då på turistcyklar. Som Frank Berto påpekar i sin "Dancing Chain" lämpade sig vägnät och klimat där för cykelturism och när man på 1930-talet införde lagstadgad semester blev "Le cyclotourisme" en folkrörelse. Med packning på cykeln behövdes ordentligt lätta utväxlingar.
I Sverige var man van att gå i backarna och de växlar som såldes var nästan enbart Sturmey-Archer. Men på 40-talet gjordes en del försök med utanpåliggande växlar av svensk tillverkning samtidigt som en hel del schweiziska Versol-växlar såldes. De apterades på svenska standardcyklar med bromsade nav och med vanlig stel standardkedja vilket gjorde funktionen högst osäker. Därför kom genombrottet för utanpåliggande växlar i Sverige först på 70-talet när "bockstyrecyklar" blev mode.
Cykelväxeln ORK från Särenholms i Eskilstuna blev ingen succé, få blev monterade. Andra svenska konstruktioner var Duro-Speed från Nyköpingsverken och BWA-växeln från Anderssons Mekaniska Verkstad i Stockholm och "Britz Patentsökta cykelväxel B-W". Gert Ekström nämner i "Älskade cykel" även 3-växlade Mirva-X från Stockholm, den likaledes 3-växlade Johlin-växeln från 1948, Velex och Nymans Alp-växel. Clas Olsson annonserade 1945 Treevex för 28:- kronor.
Vexlo (på bilden nedan) från Vexloprodukter i Stockholm var ingen kedjeväxel utan hade en inbyggd utväxling med en myriad små kulor. Pga patenttvist blev den aldrig såld till kund och lika gott var nog det för den var säkert inte lätt att få att fungera.
Brivex i Nässjö är ett märkligt odokumenterat cykelmärke. Men efter slagningar på nätet kan man anta att det startades av Martin Bergegårdh.. I ett annat företag tillverkade han hemstickningsmaskinen Favorit, så det mekaniska kunnandet fanns och det utnyttjades för att framställa växeln Brivex. För att ge publicitet åt den värvades cykelstjärnan Bernhard Britz som tog brons i landsvägsloppet 100 km på OS 1932. Tyvärr kom Britz att förolyckas under en tävling 1935. Då dessutom själva växelanordningen inte fungerade som avsett så blev den satsningen ganska kortvarig. Inom parentes måste det ha känts hårt för Wiklund att bli av med sin stjärncyklist då man dessutom döpt Nordstjernans tävlingsmodell 1933 till "Britz". I reklamen framställs Britz som uppfinnare av växeln, men det är nog ganska tveksamt.
 |
 |
