När man mekar på gamla cyklar med fälgbroms blir man ofta förvånad över hur lätt folk sätter livet på spel. Feljusterade eller helt overksamma bromsar är mer regel än undantag. Osmorda vajrar kärvar och brombeläggen tar på sin höjd med hälften mot fälgen. Dessutom är ofta avståndet mellan belägg och fälg en till två centimeter. En fot i hjulet är enda chansen att få stopp i nödläge. Ändå är bromsjustering ett jobb på några minuter och kräver inga andra färdigheter än att man kan dra en mutter åt rätt håll.
De verktyg som behövs är 10 och 9 mm ringnycklar och en innerwiretång (den på bilden fanns hos Biltema, men har nu tyvärr utgått). Förr använde man ett verktyg som kallades "tredje handen" för att hålla beläggen mot hjulet när man drog åt stoppmuttern på vajern, men tången är smidigare och funkar på alla sorters bromsar. Om man behöver kapa vajer är det nödvändigt med en riktig vajertång. Parks modell som på bilden fungerar inte så bra trots högt pris så det är finns bättre alternativ på Biltema. |
 |
Dra ut vajern ur höljet, smörj (med olja, inte fett) eller byt efter kondition, se till att beläggen ligger rätt i höjdled mot fälgen och justera slutligen så att de ligger 2-3 mm från fälgen. Om fälgen tar i på grund av skevhet blir det till att rikta hjulet. Glöm inte att smörja mellan skänklarna där bromsarmarna lagras mot fästbulten. En dos CRC 5-56 brukar lösa upp kärvande bromsar.
På äldre racercyklar satt oftast centrumdragna bromsar. De är lite pillrigare att justera, men centrerar å andra sidan bättre. Mafac "Racer" är snygga att se på men Weinmann fungerar bättre; man slipper bl.a. gnället. Zeuss 2000 som jag hade på min Crescent är otroligt effektiva. Bland sidodragna bromsar ansågs Campagnolo vara outstanding, men var svinaktigt dyra så de ersattes oftast av Modolo som gjorde bra och billiga bromsar eller Universal som inte var mycket sämre dom heller. Bland japanarna fanns Dia-Compe och Shimano och i slutändan segrade de senare över hela prisfältet med bättre teknologi.
Så här gör man för att centrera sidodragna bromsar (tack till Michele Francesconi som talat om hur det går till):
Se till att wirehöljet inte är för kort eller för långt, för det påverkar centreringen av bromsen. Det du ska göra är att dra fast bromsen först så rakt som möjligt, sedan tar du en tunn kon-nyckel typ Campa som du använder till naven. Ta sidan med 13mm greppet, stick ned denna på den tjockare centrumdelen av bromsaxeln där fjädern sitter. Där finns två flata "skåror/kanter" där nyckeln går ner. Sen justerar du bara centreringen genom att trycka eller dra nyckeln så klossarna tar jämnt OCH framförallt släpper samtidigt, när du släpper bromshandtaget.
Detta gäller äldre konstruktioner typ Campagnolo Nuovo Record och Super Record (som för övrigt är identiska så när som på handtagen). På dagens bromsar sitter en justerskruv på någon av bromsarmarna, antingen insex eller kryssskruv. Enkelt och smärtfritt.
Bromsreglage med vajerdragning intill styret är inte svårare att montera än de med friliggande vajer. Handtagen dras åt med en insexbult som man kommer åt på på vanligt sätt eller genom en öpping i själva handtaget (Dia-Compe). Var noga med att skilja på höger och vänster handtag så att öppningen för vajern kommer åt rätt håll. Vajern sticks igenom handtagsspaken och sen genom ett litet hål i handtagsfästet. Det kan vara lättare att göra det innan man monterar handtaget. Vajerhöljen fixeras med lite eltejp och sen lindar man styret på vanligt sett. På bilden ovan har jag använt en linjal för att se till att handtagen kommer på samma höjd. Ett kvastskaft går nog lika bra.
Till gamla Campagnolo bl a behöver man en tunn 8 mm hylsa för att komma åt muttern som håller handtaget. Den är ganska lätt att skruva tillbaka så ett tips vid återmontering är att först sätta fästklammorna på rätt ställe, sedan linda styret och därefter skruva dit handtagen.