Några kompetteringar på sidarna för SVF, Hunter och Union, Ett av de intressantaste cykelfabrikaten i Sverige enligt min mening.

Svenska standardcyklar hade från 1930-talet och framåt en ganska standardiserad teknik. Men längre tillbaka i tiden fanns flera intressanta konstruktionslösningar, även om några kanske inte var så bra. Jag har skrivit lite om vevpartier här.

Listan över svenska racer och halvracercyklar har kompletterats med några mindre, lokala märken. Om de alls såldes så var det väldigt få, så chansen att stöta på någon i dag är minimal.

Samlingssidan om danska cyklar har uppdaterats. Inte bara Centurion utan även Nishiki och Raleigh är idag cykelmärken med dansk anknytning.

I dag fick jag det sorgliga budet att cykelvännen Conny Pettersson hastigt avlidit. Saknaden efter honom blir stor. Han bidrog bland annat till en stor del av bildmaterialet på den här sidan genom att jag fick kopiera ur hans samling cykelbroschyrer.

Nytt år och Cykelhobby går in på 17e årgången. Det är inte utan att åren börjar ta ut sin rätt. Det gäller både sidan och sidförfattaren. Men jag hoppas kunna fortsätta med min uppsats om aluminiumcyklar som börjar här.

I mån av tid svarar jag på frågor om gamla cyklar, men var snäll och använd min Hotmailadress och var snälla och skicka inte bilder direkt ur telefonen eller kameran utan att först komprimera filstorleken. Att ringa lönar sig inte för jag är såpass döv att jag inte hör vad folk säger i telefon. Helst inte Messenger eller SMS heller.

Jag har nyligen haft möjlighet att beskåda en 20-tals tävlingsmodell av Fram i orört originalskick. Det vanliga är annars att man under åren försökt bygga om gamla racercyklar för vardagsbruk med oftast nedslående resultat. Tack till Nils Sundquist med fru för att jag fick se den och för kompletterande bilder.

Sammanställningen av cyklar och cykelhandlare i Eskilstuna har utvidgats. Nu även med cykelverkstäder och handlare från 40-50-talen och dessutom med unika avbildningar av märken från Conny Petterssons samlingar.

Under många år har jag underlåtit att ta med några av de vanligaste Crescentmodellerna 92307, 308, 327 osv. med svetsade ramar. Jag tyckte inte de hörde hemma bland de "riktiga racercyklarna" och modellfloran är klart förvirrande. Men jag har under åren förstått att många nyblivna ägare letat efter sin modell på min sida och inte hittat rätt. Färg och deklaler skiljer inte från finhojarna och även äldre tävlingsvarianter hade svetsad ram. Om jag nu bringar klarhet i identifieringen är osäkert men det är i alla fall ett försök.

Av Thomas Sjölund har jag fått tillstånd att publicera bild på en vit Crescent 92317. De dyker upp ibland och jag får frågor om de verkligen är original. Så är det och orsaken var att den amerikanske importören ville erbjuda fler färger än den vanliga orange. De ljusblå är betydligt mer sällsynta.

Cyklar i Eskilstuna visade sig vara ett ännu större ämne än jag anat. Jag har lagt till en del uppgifter och gamla annonser som ger en bild av cykelbranschen runt förra sekelskiftet.

Återstår bara att önska ett Gott Nytt År!

Jag har sedan länge samlat på mig uppgifter om cyklar som sålts och delvis tillverkats i Esklstuna. Nu har jag äntligen kommit mig för att sammanställa det jag fått fram för att efterhand kunna komplettera och rätta.

Senast skrev jag om en DBS som är en Nishiki. Nu presenteras en Holdsworth som har varit en DBS. Men i grunden stämmer det ändå. En gång i tiden tog DBS sina tävlingscyklar från England.

Hösten är här och dags för en mindre uppdatering. Framsidan pryds nu av en DBS, men länken går till Nishiki. Lika vanligt som att cyklar är omärkta utan dekaler är att de är "felmärkta". I det här fallet har någon tyckt att DBS Professionale var flottare än Nishiki Olympic.

Till salu-sidan har inte ändrats mycket under flera år. Hellre än att rea bort hojarna så har jag dom kvar. Allmänhetens känsla för begagnatpriser hänger nog en del ihop med att man jämför med billig import. Se bild. Det har också påverkat försäljningen av elcyklar. Trots statlig subvention och mycket skriverier har jag en känsla av att försäljningen inte svarat mot förväntningar i branschen. Steget från en "heltrampad" cykel till en för 20-30.000:- är trots allt stort.

Under den varma juli lockade inte jobb med uppdateringar på hemsidan. Nu har jag i alla fall lagt in några intressanta bilder på franska DBS som jag fått från Ola Larsson och Rune Nygård.

Nya regler gäller nu för att cykla på gator där det även finns cykelbanor. En anpassning till verkligheten och jag tycker inte man ska ha lagar som inte tillämpas, men är ändå lite tveksam till ändringen. På många ställen har kommunerna smalnat in gator för att kunna bygga fina cykelbanor och där ska helt plötsligt bilar och cyklar samsas om utrymmen som egentligen inte finns.

Som jag skrev i vintras ledde Per Braaten mig på spåret när det gällde de ovanliga racermodellerna från DBS byggda i Frankrike. Nu har jag även av honom fått bilder.

På startsidan har jag också lagt ut en av mina Raleigh Grand Prix i "turistutförande". Den har egentligen varit klar länge, men jag blev tvungen att ändra reglagen till bakväxeln. Framväxel har jag som synes avstått ifrån. Fem växlar räcker gott för stadsbruk.

På 1890-talet var Skåne platsen för två ambitiösa satsningar på svensk cykeltillverkning. 1896 startade AB Humber & Co i Malmö och ungefär samtidigt Svenska Velociped-Fabriks AB i Landskrona som senare blev Allvelo. Det fanns en intressant personkoppling mellan de båda företagen. Allvelos Frithiof Karlström var den förste bilägaren i Landskrona 1903 med en Orient Buckboard. Med den bilen genomförde Hjalmar Nyrop, som var son till direktören för svenska Humber, en resa genom Danmark.

Vid den tiden hade automobilen nått sitt första utvecklingssteg medan velocipeden praktiskt taget var en färdig produkt.

Jag brukar roa mig med att förutspå trender i cykelvärlden. Just nu skrivs det mycket om elcyklar och den subvention som man så småningom kan väntas få om man köper en sådan. Men min framtidsgissning går drygt 100 år bakåt i tiden till sportiga roadsters inspirerade av främst brittiska hojar från den tiden. Det har varit på gång några år, men kommer nu från flera säljare. Exempel: http://www.mustachecycles.com/

Tiden går fort och nu är det dags att tacka för året som gått och önska en god helg till allal

Som Eskilstunabo har jag självklart intresserat mig för lokala cykelmärken. Maraton hör ju dit även om den kom från Skåne. Bland övriga finns Vanadis från C.J. Molin, Eskil från Bröderna Birath, Kläm från Oscar Törnblom och Minett från Eskilstuna Norra Cykelverkstad. Alla finns med på Cykelhistoriska Föreningens gamla hemsida.

Iintressantast av alla är nog Eskilstuna från Leonard Johansson. I år är det 100 år sedan man lade ner cykeltillverkningen under det svåra krigsåret. Men företaget fanns faktiskt kvar ända till 1968, delvis med tillverkning av cykeldelar.

Genom att jag kommit att äga flera av DBS racermodeller har jag haft anledning att forska lite i ursprunget Från någon gång på 70-talet tog DBS ramarna till tävlingsmodellerna från välrenommerade utländska byggare. Holdsworth och senare Daccordi är välkända leverantörer men även en fransk ram har funnits. Den har kommit lite i skymundan eftersom den tydligen är ganska sällsynt. Jag har på bild bara sett den som Professionale d v s med Shimanoutrustning. Nu har jag via Per Braaten i Facebookgruppen Vintage Bikes Norway fått uppgiften att ranarna byggdes av Batifoulier & Collas i Romainville.

BaCo, som firmanamnet förkortades, byggde både enstaka ramar och små serier, de senare till bland andra LeJeune och Wolhauser. Det var ingen stor verksamhet, man producerade ungefär 200 ramar per månad. För serieramar gick det åt 8 timmars arbetstid och då ingick inte lackering som lades ut på andra. Man var godkända att bygga med Reynolds 753 vilket borgar för hög kvalitet på ramarna. Om du har turen att hitta en så missa inte chansen!

Det är numera inte lätt att hitta cyklar från 1800-talet men om man håller ögonen öppna så går det att komma över objekt från tidigt 1900-tal. De är sällan i originalskick så när man renoverar uppstår frågan hur de egentligen ska se ut. Vanligt är att man plockar på diverse utrustningar från tiden, vanligast är acetylengaslykta eller oljedito. Om man kollar på fotografier från tiden så saknar de flesta cyklar belysning över huvud taget och från mitten av 20-talet satte man nog hellre på någon form av elektrisk belysning, ofta med batteri. Det hindrar inte att karbidlampor fanns i cykelkataloger ända in på 30-talet. En bamsig karbidlampa på en 20-talscykel är lite att jämföra med den vanliga gangsterkepsen på en Volvo PV, ett tillbehör som man sällan såg då.

1910-talscyklar hade överhuvud taget snålt med utrustning. Packningshållare fick man skaffa i efterhand och fram till 20-talet satt de alltid fram. Det s k kattögat var också ett senare påfund liksom kedjeskydd på herrcyklar. Damcyklar däremot hade alltid kedjeskydd ibland delvis av celluloid. Mer finns att läsa på Andreas Bengtssons veterancykelsida.

Den vänstra cykeln på bilden är en "fixie" dvs försedd med fast baknav vilket var ganska ovanligt runt 1909 när bilden är tagen. Det kompenseras av frambromsen som tar direkt på däcket. Den högra däremot har bromsat nav och behöver ingen handbroms. Trots det är inte framstänkskärmen framdragen framför gaffeln, det kom efter kriget.

Det blev ett ovanligt långt sommaruppehåll då både tekniken, fysiken och inspirationen fallerade. Helt har jag inte lagt av med cyklar eller mekandet; en knippe svenska sportcyklar genomgår upprustning + att jag börjat grundlacka den ena av mina Holdsworhtramar. Dekaler är införskaffade från Planet-X i England som nu har rätten till varumärket och bland annat säljer en Holdsworht Super Professional i Reynolds 753 för runt 10.500:- SEK. Andra modeller är betydligt billigare.

En välkommen komplettering är Monark modell 300 från 40-talet.

Första mars och snart är våren här! I stora delar av landet har det varit en ganska snöfri vinter och landsvägsträning har förekommit sedan länge. Se bara upp för underkylt regn och klä på er ordentligt (se bild).

För de som ännu inte kommit igång är det läge att se över cyklarna. Se till att börja med att allt är rent. En mjuk svamp och ljummet vatten med diskmedel brukar jag använda. Oljefläckar kan man ta bort med lacknafta på en trasa. Den duger också att behandla kedjan utvändigt innan man lägger på lite tunn olja. Se till att det inte finns torkad gegga mellan dreven i frikransen och kolla att alla växlar går i. Sen är det bara att justera bromsar och allt är klart för premiärturen.

Mer om DBS. I början av 1980-talet hade man ett stort urval av racermodeller som i efterhand är närmast förvirrande. Tydligen ville man tillgodose alla tävlande kunder och sponsrade team efter deras speciella önskemål. En modell som kanske inte togs fram speciellt för tävlingsbruk, men som ändå är intressant är den japanbyggda Professionale. Här är bilder jag fått från Sören Staaf i Östersund.

Fler läsarbilder står i tur att läggas in. De har försenats på grund av att jag varit frånvarande en stor del av september.

Bilden till höger visar att det inte räcker med små fina cykelverktyg från Park Tools när man ska meka på riktigt nedgångna objekt. På cyklar som brukats i ur och skur och sällan fått stå inne brukar det mesta sitta fast, pedaler, sadelstolpar, styrstammar och i det här fallet det kapslade vevlagret. Då går det åt mer brutala metoder. Tvingen är till för att hålla avdragaren på plats när man slår med handslägga på rörtången. Innan har lagret fått ordentliga doser med kylspray.

Den antika avdelningen har beriktas med märket Fyris från Upsala.

Uppehållet blev långt den här gången, skälen är många, men jag tar upp den tappade sugen och kopplar upp sidan om Vega igen.

Under tiden har jag mekat på några cyklar, sålt ett par (senast idag min fina Rossin) och fått in ett par objekt som jag hoppas komma igen om. Håll tummarna för den skakiga tekniken. Jag är beroende av Microsoft Vista eller äldre system för att framställa sidan. Men åldern tar ut sin rätt både på datorer och gamla gubbar.

Michele Francesconi skrev nyligen på sin blogg om hur man får bort en Reginakrans där urtagen för avdragare kvaddats genom att man använt fel avdragare eller inte satt till anliggningen ordentligt. I samma veva råkade jag ut för samma problem på ett annat bakhjul och det var bara att följa anvisningarna. Först knacka loss låsringen med en kraftig syl (dorn är för trubbigt för de små hålen i ringen) och sen lyfta bort kranspaketet. Därefter sopar man upp alla de små kulorna från golvet och drar bort bodyn med en rörtång. Allt fungerade med viss kraftinsats och kylspray så nu återstår bara att återfinna en 6-delad Reginakrans som jag har liggande någonstans. Den gamla var för övrigt en veritabel tempokrans med 19 kuggar på största kransen.

En snygg bild på en Bridgestone Diamond Sports kommer från Anthony Grant. Det är inte utan att man saknar de välgjorda och prisvärda japanska cyklarna.

För ett par år sedan fick jag tillfälle att skaffa en svensk 40-talsracer, en Hermes från 1945. Den är nu i någorlunda presentabelt skick, även om jag helst inte cyklar på den. Framförallt växelmekanismen är tveksam. Det dröjde fram till 60-talet innan det kom bättre konstruktioner i form av Simplex och Campagnolo.

Det finns också några kompletteringar i listan med svenska cyklar, t ex Vega från Linköping. Intressant att det fanns två ganska stora märken i den staden, förutom Vega även Gripen. Nu är båda historia.